Antikrists Mirakel Lyrics

Watain
Mörk var döden kom den klädd i damm ur tid fabrikens stål
Ur himlavalvets tomma katedral ständigt tågandes mot
Intighetens salta vildhav bortom tanke och ord bakom
Kött och blod viner vindar vars skapare är de sväljande
Bråddjupens andetag i vilka hemligheter ligger strängt
Glimrande evigt dolda från mandjurets flackande blick
Och dess flämtande facklor tränger ej ner under gravens
Mull ständigt trånande i hopplöst hopp om irrblossens
Vägledning för visst finns något bortom berget och
Blommorna och sången i sanning bortom stjärnorna vild
Och evig äro längtan dit där nattens svepning över
Brinnande hjärtan svalkande viskar de oroliga till evig
Sömn och nattherdarnas spöklika sång som de galna skola
Följa likt svavelrökens slöjor i blodgråt och förtvivlan

Ty gömda ting som offrats vid midnatt skall falla i
Glömska och dess andar hemsöka den nysådda jordens
Böljande rötter slingrandes i barnets drömmar om
Brinnande vildmark där själar vigs åt avgrundens
Vidöppna giftgap mot vars helvetesportar åven djuren
Skall falla på knä vid de yttersta utmarkernas
Slaktplatser förmultnandes i bedjan för sällsamma äro de
Makter som bedriver sitt spel i hemsökt gravjord och
Uråldriga i sin bottenlöshet förankrade i dödsrikets
Djupaste schakt genom vener och lemmar irrandes på den
Krokiga vägen mot förintelsen längs vilken kranium
Hänger som lockbeten utanför horhusen dränkta i larmet
Av världsalltets oupphörliga utplåning dånandes ut i
Oändlighetens mörker tills dess att natten upplyses av ett
Spoklikt sken som spred sig i dalen som en skogsbrand och
Från dess mitt sköt en klippa mot himmelen ett berg av
Okände rot en tornande skugga från ohelig ort bärandes på
Vedergällningens eld så skall mordängeln komma...

Från järnhamn till askstrand drar landmassorna vidare
Mot undergången darrande som evig jordbävning av
Längtan hastandes mot stupan under en forblodd mane
Blek som änglalik går färden bland törnar mot en
Våldsamt flammande horisont över missväxtens ängar
Skola den skina på en stinkande avgudabild rest för att
Befrukta den gamla världens själ så låt de saliga vittna om
Herren Antikrists mirakel och fördärvsmakternas prakt när
Okända himlakroppar bildar järtecken runt hjärtats
Svarta böld kokandes i blodets raseri hos fjättrade
Vilddjur vars tid snart skall komma då illusionernas
Skimmer och fåfängans ljus fördunklas av
Svartänglavingarnas vidsträckta omfamning
Tillintetgjort i framtidens rike där slavar döps i sina
Härskares blod i skenet av facklorna där behornade
Skuggor dansar i den täta dimman på helgonens leriga
Gravar och ulven går lös i gnistrande snö där hämnden är
Ljuv och vart andetag räknas dit går min väg

[Inglés]

Dark was death, it came clad in dust out of the time factory's steel,
Out of the firmament's empty cathedral, ever marching towards
The briny wild sea of nothingness beyond thought and word, behind
Flesh and blood winds howl, whose creators are the breaths
Of the swallowing abysses, in which secrets lie sternly
Glimmering, eternally hidden from the man-beast's wandering gaze
And its flickering torches don't penetrate down under the dust of the grave,
Ever yearning in hopeless hope for the guidance of the will-o'-the-wisps,
For there certainly is something beyond the mountain and
The flowers and the song, in truth beyond the stars, wild
And eternal is the longing to go where the shroud of the night over
Burning hearts refreshingly whisper the worried to eternal
Sleep and the night shepherds' ghostly song which the mad shall
Follow like the veils of the sulfur smoke in b***** tears and despair

For hidden things that have been sacrificed at midnight shall be
Forgotten and their spirits haunt the newly sown earth's
Billowing roots, meandering in the child's dreams of
Burning wilderness, where souls are devoted to the
Wide open venomous jaws of the abyss, against the hell gates of which even the animals
Shall kneel at the places of slaughter in the outer
Back country, decomposing in prayer, for strange are the
Powers that play their game in haunted graveyard soil, and
Ancient in their bottomlessness, anchored in the deepest shafts
Of the realm of the dead, through veins and limbs wandering about on the
Winding road towards annihilation, along which skulls
Hang like lures outside the w****houses drowned in the alarm
From the endless destruction of the universe, booming out into
The darkness of eternity, until the night is lit by a
Ghostly sheen that spread through the valley like a forest fire and
From its midst a rock protruded towards the sky, a mountain of
Unknown root, a towering shadow from an unholy place, carrying the
Fire of retribution; thus the destroying angel shall come...

From iron port to ashen shore, the land masses move on
Towards the end, trembling like an eternal earthquake, hastening
Towards the precipice out of longing, beneath a bled out moon
Pale as angel corpses they pass among thorns, towards a
Furiously flaming horizon, over the meadows of failed crops
It shall shine upon a stinking idol erected to
Fertilize the old world's soul, so let the blessed bear witness of
The miracles of the Lord Antichrist and the glories of the ruinous powers when
Unknown celestial bodies form omens around the black abscess
Of the heart, boiling with the rage of the blood of fettered
Beasts whose time soon will come, when the shimmer
Of the illusions and the light of vanity are obscured by
The black angel wings' vast embrace
Destroyed in the realm of the future, where slaves are baptized in the
Blood of their masters in the light of torches, where horned
Shadows dance in the dense fog on the muddy graves of the
Saints and the wolf is running loose in brilliant snow, where vengeance is
Sweet and each breath counts; that's where I'm bound